Namn: Green
Höger eller Vänsterhänt: Högerhögerhöger. Dessutom är den vänstra INVALID.
Humör just nu: Trött men inte sömnig. Och glad för att jag flyttar tidigast på söndag, och det är inte alls långt kvar. Måste packa.
Favoritgodis: Oh - PoC! (Oh - Piece of Candy/Cookie)
Är det något du absolut inte äter: Kiwi gjord av potatis och hundhår, samt ingenting som börjar på blod.
Kläder just nu: T-shirt med en bas på, och trosor.
Musik just nu: Surr.
När åt du senast: När? Innan.
Vad sa du senast: Någonting om Polanski.
Favoritkläder: De jag har, annars hade jag inte haft dem.
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja: Tjugotalet eller hippieåren i USA. Mmmm, billig sprit och krogshower, mmm knark och Woodstock.
Bästa årstiden: Höst och vinter.
Fisk eller Badkruka: Fiskkruka.
Favoritfärg: ...akvarellfärg just nu...
Saft eller Vatten: Wasser.
Längd: Enochsextiellernåt.
Hur många kuddar sover du med: Två at the time.
Favoritväder: Bra väder.
Om du var fast på en öde ö, vad skulle du ta med dig: Skitmycket smack och diverse verktyg. 21G - 24G.
Morgon eller Natt människa: I min värld finns inte morgnar.
Sparare eller Slösare: Waste waste waste.
Vem är viktigast för dig: Oh. Ha, det händer ju. Kuggfråga.
Gylleneregeln för dig: Ta det som det kommer. Imorgon.
Det bästa du vet: Festival och diverse omoraliska tingest.
Bästa leksak: Kön. Eller va?
Bästa film: ...

Tror du att det finns liv på andra planeter: Vafan ska jag bry mig för?
Har du några homosexuella kompisar: Det var ett tag sedan, men mjo.
Tror du på mirakel: Ja, det känns som att jag har skäl till det.
Tror du att det är möjligt att vara trogen föralltid: Rent teoretiskt är det möjligt för många saker, men i praktiken är det nog inte så troligt att en person är trogen (på alla plan) för alltid.
Ser du dig själv som tolerant mot andra: Ja. Jag har en gräns, och folk märker ifall de korsar den.
Ser du på kärleken som ett misstag: Nej, det hade varit onödigt. 
Hur många barn vill jag ha när jag blir stor: Så många som får plats i grytan
Framtidsplaner: Pengar.
Bio eller Promenad: Idag har jag redan varit på bio, så... promenad.
Är du Höger eller Vänsterpartist: Nationalteaterist.
Glasögon, Linser eller Inget: It comes in bågar, blått, grönt och brunt.
Teknisk eller Oteknisk: Typ inte någonting.
Är du kittlig: Beror på vem som kittlas.
Snarkar du: Jag arbetar mig successivt mot en riktigt fin snarkning, ja.
Stjärntecken: SB, för stenbock.
Rädd för insekter: Nej men jag gillar inte dem.
Äckligaste insekten: Små djävlar, typ riktigt feta gröna mutantflugor.
Största svaghet: Egocentrerad.
Det är jag bra på: Att få som jag vill.
Musikstil: Allt förutom diverse värdelösa genrer, som techno och house och radiopop eller ny country
Lyckotal: 3, 14 och 19.

Favoritfilm genre: Idag hade det varit skräck.
Bästa bok: Inte vet jag. En av de hundratals jag läst?
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja: Jumper.
Favoritord: Ylle.
Chips eller Godis: Munchies.

Pizza eller Hamburgare: Pizza verkar det blivit.
Skriver du dagbok: Typ.
Sport, A-ekonomi eller Barnprogram: Barnprogram.
Namsdag: Nä.
Har du någon flickvän/pojkvän: Jag har vänner som är tjejer och vänner som är killar.

Tänker du nånsin pierca dig: Been there
Tänker du nånsin tatuera dig: Done that
Födelsedag: För över en månad sedan.
Favoritchips: Naturliga, med skitmycket salt.
Synliga ärr: Bit-ärr som ser ut som ormbett.
Närmaste vänner: Närmaste. Isabell är närmast just nu, en trapp ner liksom. Mwihihi.

Stökigt eller Välstädat: Lagom hemstöknajs.
Gungar du på stolen: Åh nej.
Hur många kusiner har du: Mellan tio och trettio.
Detta gör mig argast: Gamla människor.

Roligaste sport: Surfing. Catch my drift?
I julklapp önskar jag mig: Pengar.
Senap, Ketchup eller Inget på korven: Senap! På något som helst inte är korv, men jag gillar senap bäst.
Vilken hand håller du gaffeln i: Höger. Annars går det illa.
Skulle du nånsin få för dig att hoppa bungyjump: Ja för fan.
Anser du att man får skylla sig själv om man slickar på en lyktstolpe mitt i vintern: Nej, självklart är det lyktstolpen, och alla andra lyktstolparna som utövar grypptryck på personen som väljer att göra sig oskiljaktig med en stolpe.
Är alla lika mycket värda: Kvinnor är mindra värda.
Vilken färg har du på tapeterna: Vilka av tapeterna? Här är de blå, hos pappa sandbrunmelerade, hos mamma bruna/mörkbrun, hos mig själv är de beiga/inrökta + ett konstigt mönster på.

Ah, den sög.

Jag har bara bilder för att jag snokat igenom Hultis 06 och RaR-bilderna på datorn här. Hittade en på Marika och mig som jag inte sett, den beskriver typ hela Hultsfred. Genialisk. Vafan Isabell, satt du där bakom liksom? Noll koll.

Jag saknar Rock am Ring nu. (Nu nu nu.)

Imorgon ska jag till min nya hyresvärd (min första!) och skriva kontrakt och snikkeli snakkes och sådant. På tiden som jag sa förut. Håll till godo. Stay in school, don't do drugs.

Jag vet att det var ett tag sedan jag skrev, men jag har faktiskt inte känt att jag velat lägga ner mina ledighetsdagar på att göra saker som får mig att känna mig fruktansvärt oledig.

Det har varit en del på gång under den senaste veckan, problem som dykt upp och lösts, och vissa som fortfarande ligger och pyr under ytan.

Vännen som bor i min (framtida) lägenhet sa idag att jag måste träffa hyresvärden, och det känns bra, och väldigt på tiden. Det är faktiskt, bara, åtta dagar kvar tills jag flyttar in, och då hade det nog varit bra att träffa hyresvärden. Han verkar lite mystisk, men det får man ta.

Vaknade lite för sent idag, men var i skolan lite för tidigt för att det skulle vara bekvämt. Ulfsdottir betalade en macka till mig idag, det var bra. Men jag saknade mina alfalfagroddar.

På min filosofi har jag varit genomgående cynisk, som vanligt, tills jag kom till den punkt då jag faktiskt orkade ta mig själv i åtanke och förhållande till ämnet som mestadels jag och en annan diskuterade. Det slutade ganska väl, men det är konstigt att någon som jag inte har en aning om vem det är förmodligen vet lite mer om mig än vad många långvariga vänner gör. Hur jag väljer att leva mitt liv.

Så när jag ändå är på gång tänkte jag att jag lika gärna kan skriva ner det här, eftersom det inte känns varken stort eller mästerligt när jag läser det i något så trivialt som en blogg i det oändliga virtuella som jag färdar mig igenom här. Även om det handlar om mitt liv, och för mig är mitt liv logiskt nog, mitt allt.

Det vi diskuterade var självförverkligande, och upphörandet av att låta sig programmeras. Även det här "trampa på folk", som att säga att "nej, jag har ingen lust att träffa dig idag", hur det kan uppfattas men hur mycket det kan göra för en själv som person, i ens egen (och den andres) utveckling. Jag försöker leva så, när jag känner att jag behöver det. Sätta mig själv först, för att sedan försöka hjälpa andra att i stort sett ta vara på sig själva och sina egna känslor, och känna ro med sig själva.

Jag har en liten lärling som sakta men säkert avancerar i sin egen tro på sig själv. Han har förstått att det inte är katastrofalt att tacka nej, eller att vara en helt egen person även i de socialaste sammanhang. Det är något som får mig att känna självförverkligande på ett ganska ytligt plan, mest för att jag får se mig själv leva vidare igenom honom på ett nyskapande sätt.

De problem jag stöter på är att min omgivning inte anpassar sig efter mig, vilket hade underlättat den här livsstilen något förunderligt. Självklart kräver jag inte att folk ska "komma till insikt" och helt enkelt sluta påverkas av allt och alla, men jag vill innerligt se att mina medmänniskor och de som jag tycker om ska kunna värdera sig själva som personer, en del av det stora och samtidigt hela det stora.

Jag känner att jag når den punkten, där jag finner uppskattning gentemot mig själv oberoende av vad jag gör, och där jag känner en betydelsefullhet som jag tror är svår att finna som person.

På senare månader har jag försökt att vira in mig själv ibland folk, nästla mig in i smärre vardagar för att skärskåda livsstil, finna andra, möjligen mer tillfredställande sätt att leva, men jag återkommer till mig själv. Den trygghet som jag finner här är någonting som jag ibland känner mig avundsjuk på, och jag känner mig väldigt beskyddande angående den.

Trygghet är någonting jag velat se hos fler personer, så att jag skulle slippa de som hävdar sig för hävdandets skull, eller de som trycker bort sina åsikter för att någon annan föredrar en mer undergiven omgivning. Vi spelar inte på lika villkor som personer, och alla människor är identiska i grund och botten. Man gör sig själv unik.

Frågan här är ifall det jag skrivit betyder någonting för någon alls, och om någon kommer att bejaka ett fragment och kanske fundera på det någon gång. Det är sådant som gör mig lycklig, att veta att man kanske lever på hundra ställen samtidigt. Det hade varit underbart.

Hatar du mer än tre personer?
Om det stått "älskar du mer än tre personer" hade jag tvekat, men inte nu.

Har du någon gång försökt ta ditt liv?
Nej, sånt får andra sköta.

Hur många hus har du bott i?
Hus? Inte lägenheter? Fyra hus. Eller tre?

Vilken är din favoritglass?
Något som gör vem som helst tjock.

Vilka är dina favoritskor?
JAG VILL HA VANS!

Har du fällt krokben för någon?
Och lyckats? Ja.

Vilket var det värsta ämnet terminen som varit?
Religion. Jordnötsallergiska Lotta ska få spö.

Vilket var ditt favoritämne terminen som varit?
Mmmmeeeh, psykologi kanske.

Äger du en Britney Spears CD?
Förolämpad.

Har du någonsin spytt bland folk?
Till och med på.

Säg något du alltid tänker på!
Jag vet inte. Sex?

Vilken musik tycket du bäst om?
Sån musik som förstärker humöret jag redan har. Ganska... brett.

Vilket stjärntecken är du?
Bocksten.

Hur många vänner har du på bilddagboken?
0.

Har du några instrument?
Jag har faktiskt ett munspel och två gitarrer.

Vilken är den pinsammaste cd:n du äger?
Simon & Garfunkel är väl den enda jag känner skulle kunna vara pinsam.

Sommar eller vinter?
Vinter.

Har du någonsin örfilat någon?
När de sovit också.

Spelar utseendet någon roll?
Nej. Hahaha.

Din favoriträtt?
Kaffe.

Favorit dryck?
Mjölk.

Är du förlåtande?
Den här är intressant, för det är oftast så att jag borde känna "aw men baby du är så sjukt ursäktad" när vissa saker händer, men jag fattar sällan att någon gjort någonting som borde ursäktas, utan jag säger "ja, ja" sen är det lugnt. Skitbra.

Hur många barn vill du ha?
Beror på vad jag ska använda dem till. Matlagning: 1, sälja: 15...

När grät du senast?
Borde varit i mormorsammanhang, så under månaden här.

Har du kallat din lärare för mamma?
Inte under de senaste elva åren.

Vad är dina smeknamn?
Daggen, Räkan, Ylle... öh

Är du nöjd med ditt liv?
Jovars, dag till dag-fråga.

Gillar du dig själv?
Annars hade jag inte varit jag.

Är du närmare din mor eller far?
Pops <3

Favoritegenskaper hos det motsatta könet?
Egenskaper? Intelligenta inom det sociala samspelet, det ska de vara, och de ska kunna hitta något att prata om oberoende på hur länge man känt varandra.

Vad är klockan när du gör detta?
Precis lagom.

Igår kom jag hem ifrån Nalle för att se mig bli våldgästad (mitt i ett TV-program) av tre män på J, och vi såg på film mer eller mindre. Sen kom sambo hem ifrån 13-årskalas och kalasade med oss lite istället. Männen stack vid halv tolv. Konstiga intermissions.

Hos Nalle var det Guitar Hero II-epidemi, som jag var tillåten att avstå ifrån. Det har aldrig fallit mig i smaken riktigt. Hade hellre målat, eller städat. Inte min grej. Än. Kommer nog så småningom det också.

Annars hade jag väldigt trevligt där, kaffet var mycket gott och det var nog första gången som jag såg hela Nalles familj samlad, vilket de uppenbarligen är hur ofta som helst.

Vi diskuterade det igår här hemma hur konstigt det är att bevittna en sammanhållen familj, som äter frukost ihop och barn som pratar med sina föräldrar om sina problem. Det är som en helt annan värld, en lögn. Men det händer visst.

Och jag ringde mor igår för att se när jag får kolla mitt blod på Blodgivningscentralen, men det är inte förrän den 27 mars så det är ingen brådska direkt. Hon berättade hur det blev med vårdplanen för mormor, och det slutade med att Hemtjänst kommer tre gånger om dagen och ger henne mat och sådant. Proppar i henne medicin. Känns konstigt, för mig. Jag inser ju hur lite levnadsvärde man har när man behöver folk hos sig tre gånger per dag som tar hand om en på alla sätt som man kunnat ta hand om sig förut. Trott sig kunna, snarare. Hemskt. Hon berättade en massa andra saker om hur det såg ut hos mormor när hon städade där också, och jag ville väl egentligen inte höra det men det var inte så relevant för henne direkt, så jag lät henne mala på.

Och nu är det en ny dag, som jag sporadiskt sovit mig igenom för mitt eget personliga nöjes skull. Funderar starkt på att svara på lite mail, men samtidigt - varför skulle jag inte kunna göra det imorgon? Tänk på den.

Precis återupplevt Devil's Rejects. Filmen, inte låten eftersom den inte ens finns på den här god forsaken datorn. (Du hörde.) Och nu funderar jag på ord igen. Det är ganska loopat i huvudet, anknytningarna är vaga men ändå starka. Och alla hörnen blir mjöliga, mjölkiga, inverterade knäskålar och brutna ryggrader, och kotorna kastas upp mot skyn i ett fyrverkeri. Lite sånt tänker jag på, som den ganska störda person som jag själv anser att jag är.

Det är en himla tur att man inte är rädd för sånt där. Och att man kan lyssna på Golden Brown och vara så sentimental som bara jag kan bli. Helt utan anledning, eller jag har anledningar. Det har jag. Det finns en metod för sånt här, en viss begränsning. Årstidsskiften måste göra mig förvirrad, mina huvudbryn större och starkare. Det är årstider som lämnar plats åt dessa tingest.

Men jag tror att det är en bra sak att värna om - det förflutna alltså. Man ska försöka beakta de saker som förr gav omvärlden annat ljus, och man ska försöka se på en vaknande stad med lugnande röster ifrån förut i tankarna. Återta den verklighet som man tyckte bäst om, för att inte förtäras av det som är nuet. Nuet är ett alldeles för elliptiskt uttryck som gör mig väldigt kluven.

Hursomhelst så är hela detta skitsnack bara ett tidsfördriv innan jag kan se på Nip/Tuck. Bara 40 minuter kvar. SKYNDA TIDEN!

"See I'm stuck in a city when I belong in a field" är en fras (ifrån Heart in a Cage av The Strokes) som jag burit med mig igenom dagen. Varje människa känner sig trängd, emellanåt. Men inte idag, för det är fint väder.

Och jag lyssnar på Hurt, av Cash idag. För att NIN's version inte finns på den här datorn. Jag saknar NIN. Och Hultsfred '05, och att bara få överdriva den förnimmelsen av liv, och projicera det på sig själv, och få känna någon form av lyster. En kärlek till kärleken i sig, och en illusion av uppfyllda drömmar.

Om det varit varmare ute, då hade jag varit ute hela dagen. Struntat i allt och alla, köpt mig ett paket juice, en limpa bröd och en tub skagenröra. Försvunnit. Sovit. Lyssnat på havet. Jag saknar havet.

Det finns väldigt mycket intryck som man behöver ta in varje dag. Väldigt intensiva omgivningar, som pockar på ens uppmärksamhet. När man är svag, som jag kände mig igår, och delvis idag, så är det svårare att hålla de här intrycken ute. Allt blir väldigt starkt, och även om färgerna är lite blekare när man är svag så är formen skarpare. Egentligen finns det inte mer därtill.

Jag är så trött, så trött.